Framgångar

Som jag tror att jag tidigare skrivit så är det lätt att skriva saker som inte går bra. Här kommer ytterligare ett stolthetsinlägg...

Igår lekte Kibo med såna här plastburkar för barn i olika färger (som man kan bygga torn av) jag hade lagt en liten burk upp och ner i en stor...där fanns även en korvbit. Kibo pysslade med det där en stund och fick upp den lilla burken...och korven. Tala om lycka när jag sedan pekar på den ena burken och ger kommandot "ta den" ..varpå hunden tar upp burken och kommer till mig med den....släpper den efter ett "tack" och hämtar den andra efter nytt kommando "ta den"....även denna hamnade i handen. Mycket beröm senare gick jag in i köket med hunden efter och släppte en ny burk i golvet när jag skurit till ytterligare lite korv. Kommandot fungerade igen till min stora lycka!! Mer korv togs tacksamt emot.

Det känns så skönt när det börjar vända från bara elände och hopplös hund som inte vill lyssna alls...till en som ändå lyssnar och lär emellanåt. Nu får vi kanske ett par veckor i glädje tills hormonerna kommer. Vi gläds åt den här tiden. =)

Imorgon planerar jag att lägga ett spår för herr Kiiibs.

Lördagspromenad med hela familjen

Klockan nio i morse samlades 7 flattar och deras hussar/mattar på Råbergsspåret för att gå en långpromenad. Det gjorde Kibo väldigt gott och det var skönt att se honom i positivt samspel med andra hundar. Större delen av promenaden gick flertalet hundar lösa under bus och spring. Ska komplettera detta inlägg med bilder också, men kamerabatteriet är på laddning för tillfället.

Superdag idag

Ska verkligen passa på att skriva detta innan jag glömmer bort det.

Tog med Kibo till jobbet idag...i bilen ca 2 tim med utsikt över vattnet (har inte p-plats på Backa tack och lov) Ut och gick en promenad efter 10...från kommunhuset - svartudden och tillbaka igen....utan koppel. Gick jättebra sånär på att han sprang fram till en tjej med barnvagn. Stannade dock på en meters håll och kom sättande när jag ropade och sprang åt andra hållet.

Sedan åkte jag hem med Kibo och tillbaka till jobbet. Pga att Filip blivit krasslig kom jag hem efter lunch igen. Tog med Kibo ner till lilla skogen där vi lekte tafatt, tränade inkallning, stanna kvar etc. Utan koppel hem till Kedjegatan igen.

Efter lite sömn sökövning inne samt ett par kast med dummyn som han varit så dålig på att lämna tillbaka till mig utan tjafs. Gick klockrent.

Ridhuset på Grans ikväll....med mål att få hunden att lägga sig ner och ligga kvar samt att inte hyperventilera. Lyckades så pass bra att vi kunde köra stanna kvar också. Vågade dock inte prova inkallning bland de andra hundarna eftersom allt annat gått så bra.

Fågelhund

Bild som jag glömde i förra inlägget....stolt efter att ha hittat älgklöven!

Uppvisning av en riktig fågelhund...här med nyskjuten järpe

Hej det är jag som är Kibo

Åh...dessutom. Han har lyft på benet för första gången....igår kväll när han kissade mot rabatten hemma på Kedjegatan. Fast det var nog en engångs.....han har suttit sedan dess.

*stolta hundägare*

Igår bar det av till syster i Rosvik under förmiddagen. Med oss hade vi två älgskankar som Kibo skulle få spåra. Först fick han bekanta sig med Millan, som är systers nya schäfer. Millan kommer från F21 där hon arbetat för Sveriges rikes säkerhet i ett par år.

Viktig passivitetsträning....väntan

Vi åkte iväg längs gamla riks13 och syster gick först ett låååångt spår med Millan där hon skulle hitta två skor, en träkloss och en vante. Vi hade problem att hänga med bakom kan jag säga. Sedan lade syster ut två spår till Kibo och sedan åkte vi tillbaka för mackor i väntan på att spåren skulle ligga till sig.

Syster och Millan förbereder sig

Två nya bekanta

Nästan två timmar senare var vi åter på plats. Jag var lite orolig över att spåren var vinklade eftersom Kibo ännu är liten och bara har prövat på raka spår. Jonas som inte gått spår med hunden förr ville försöka. På med sele och lina...och iväg.

Det började lite hackigt eftersom Kibo är van vid att fuska och vädra. Nu gick inte det alls lika bra och det tog en lång stund innan han insåg att ingen mer hjälp skulle komma från husse...annat än att visa med handen och ge kommando. När han fick ner nosen och började arbeta imponerade han på oss alla genom att stensäkert spåra upp den första skanken.

Tyvärr blev det skymning så fort...bilderna på Kibos superjobb måste först redigeras i Paint Shop

Andra skanken var lite svårare eftersom det tydligen fanns många intressanta dofter (och ett harkadaver) i närheten av spåret. Men sedan Jonas hjälpt in honom på rätt väg igen så nosade han lika säkert upp den andra klöven också.

Hela stolta hunden svängde i takt med svansen när han kom tillbaka. För tillfället är det här med sök och spår absolut hans favoritsyssla, medan apportering är lite mer som *gäsp* eller *chans att leka och springa runt runt runt med apporten*.

Idag har färden istället gått till Svensbyskogarna där vi gått uppför ett mindre berg...och ner igen. Under tiden lekte vi kurragömma...som sagt SÖK och SPÅR är ju det bästa som finns enligt Kibo. En timme senare slocknade han i buren på väg hem.

Spår

Lördag bär det av till Rosvik för att lägga spår på förmiddagen. Sedan titta på syster och Millan när de jobbar. Efter någon timme dags för Kibo att gå spår innan snön kommer för året. Ser fram emot detta...ska försöka komma ihåg kameran.

Hjälp vi har en svart golden!!

Efter badet förvandlades Kibos päls från vågig till stoooora virvlar. Inte blev det bättre av att han sov en stund med fuktig päls!!

Första buset!

Idag på förmiddagen gick jag ner mot Noliaområdet för att släppa Kibo och passa på att träna lite apportering. På vägen mötte jag en kompis till Jonas som också har en flat-kille....för tillfället inne i könsmognadslättjan. Släppte Kibo så de fick leka lite och det var roligt att se hur leken efter några minuter faktiskt alltmer övergick till att tillsammans lukta på kissfläckar och springa sida vid sida.

Visst fanns rädslan där hela tiden att Kibo skulle dra upp skadan i benet igen...men jag måste ju tro på att det håller. Det får bli som det blir i framtiden helt enkelt.

När vi väl kom ner på Nolia, var hunden redan lite trött, men samtidigt lite uppspelt efter träffen med Cosmo. Apporteringen gick faktiskt inte något vidare. Kibo bara slamsade vid avlämningen...sprang runt mig för att få bli jagad..lämnade dummyn för att nosa på andra dofter etc. Passade på att sluta vid en hyfsad avlämning då han släppte den vid mina fötter. Kändes inte som någon idé att fortsätta för då skulle jag bara kunna förstöra mer. Avlämningen inne går ju bra, men vi får nog ta apporteringen ute tillbaka till ruta ett också. Som allt annat.

Som grädde på moset fick han syn på en annan hund längre bort och drog iväg som ett streck. Första gången jag ropade sket han totalt i det....såklart var pipan hemma.....busvisslingen brydda han sig inte heller om. Men när han stannade till ett stycke från den andra hunden, passade jag på att ropa en gång till och då minsann kom han springande tillbaka och satte sig för att få godis. Det hade jag inte förväntat mig! Efter godis och beröm kopplade jag på honom för säkerhets skull och vi började gå hemåt.

Under promenaden hem gjorde jag en viktig upptäckt....någonstans i inlärningen har kommandot "sida" fastnat bättre än "fot". Förmodligen för att "fot" använts i fel sammanhang för många gånger. För när jag gav kommandot "sida" nästan hoppade hunden tillbaka till sin ursprungsplats.

Imorgon ska vi åka till ridhuset på Grans. SSRK har tydligen träningskvällar där måndagar mellan 19-21. Jag har bestämt att första lektionen blir att sitta där bland de andra hundarna och ha tråkigt!! För att passivitetsträna och bara titta på andra hundar. =)

Spring i benen.

Nu har vi börjat släppa Kibo lös en stund varje dag. Det är mycket energi i den lilla kroppen kan jag säga. Men det märks att han fort blir trött. Vi märker inte att han är stel i benet nu....och vi hoppas verkligen att det har blivit bra. Lite konstigt är det ändå att de inte tyckte vi skulle komma in för återbesök efter en månad. Det behövdes inte någon mer koll innan årskontrollen.

Pratade med Kibos uppfödare igår på telefon och kanske (förhoppningsvis) får vi låna hem pappa Kenzo framöver för att socialiseringsträna lite med sonen...det svarta fåret i familjen lugn. Det skulle han nog behöva eftersom han blivit så svältfödd på djurisk närhet (oj så fyndigt ordval) under den här tiden.

Värsta klippet!

Har klippt Kibos öron idag för första gången på egen hand. Tog dem på en gång när vi lika trimmade tassarna. Så här blev resultatet...typ osynligt på kort men vi gör ett försök. Inte något som skulle gå hem hos en domare kanske, men hyfsat för att vara första gången, tycker jag som höll i saxen. Ville inte pillra för mycket första gången så Kibo hann få psykbryt uppe på bordet.

GRATTIS!

Till vår uppfödare Helena som lyckades så bra i Boden under lördagen. Kibos syster Ellen blev BIS valp.... (vänta bara till vi kommer och ställer ut våran långhasade, krumbening...då sopar vi er under mattan....*host host*)

Edit: Nu är hon kanske inte vår uppfödare....utan Kibos

Extra boost!

Trots att jag i första hand använder mig av bloggen som en liten dagbok för mig själv, känns det lite extra roligt att skriva inlägg nu när jag insett att jag har andra läsare än storasyster *ler* Och för er som läser....kanske ska jag presentera mig och resten av packet här på Kedjegatan lite bättre än här i högerspalten. Har ni kollat in min privata blogg har ni kanske redan insett att jag inte är "enligt standard" alla gånger.

Jag som person (eftersom det bara är jag som skriver här på bloggen):
Man kan beskriva mig lite som en Dr Jekyll och Mr Hyde i kvinnlig lightversion. Detta för att jag både kan vara blyg och tyst i ovana situationer, samtidigt som jag typ aldrig håller munnen stängd när jag känner mig bekväm med människor. Eftersom jag jobbar som lärare (gymnasiet & gymnasiesärskola) och får en rejäl dos av socialt samspel under arbetsveckorna, brukar jag vara extremt antisocial i vissa perioder (typ hela hösten och halva våren). Privat lider jag nog av en släng social fobi. Står knappt ut på en biograf eller med att åka buss till exempel. Jag är nog en sån som bjuder väldigt mycket på mig själv och det är få delar i mitt liv som är privat (bli inte förvånade om jag inleder något blogg-inlägg med "idag har jag varit trög i magen" eller liknande). Det är mycket omognad och barnasinne kvar i den här kroppen än *ler*

IRONI och jag är bästa vänner och jag har ett sätt att uttrycka mig på som kan få folk att sätta kaffet i vrångstrupen (typ så säger jag ofta att jag inte tycker om barn....det betyder ju inte att jag hatar barn heller...jag har ju eget barn) och jag kan vara lite burdus och ohyfsad i mina uttalanden. Så försök tänka er in i hur jag lever och lär...och läs mina inlägg därefter. (Det här skriver jag bara så ni inte ska överösa mig med elaka kommentarer när jag skriver något skumt om att stackel är bra eller så....)

Jag som hundägare:
I vår familj är det nog jag som gulligullar och leker minst med hunden. Jag är ju ingen gulligull-person. Av Kibo ses nog jag som ledare i flocken här på Kedjegatan när det gäller....inte för att jag är bättre...men kanske för att jag är mest van vid att ha hund och gör vissa saker mer naturligt. Sedan finns det grejer jag aldrig jobbat med.... det är ju första gången jag lever med en flat.

Jag är ingen klubb- eller gemenskapsmänniska på något sätt och lider ofta (i smyg) när folk börjar prata utställning eller jaktträning eller kurser. Fast jag vet ju hur mycket det ger hunden OCH mig så jag försöker. Har funderat på en unghundskurs med Kibo till våren faktiskt....för hundar i "slyngelåldern". Men springa på utställningar och bara prata hundar och sånt skit är inte för mig...eller för oss. Vårt mål med Kibo är att han ska fungera såväl i skogen med Jonas när han jagar....och hemma med oss på Kedjegatan. Han blir ju lite av en försökshund nu när vi också kollar av vad VI fastnar för av alla inriktningar. Jag tycker ju SPÅR och SÖK verkar grymt intressant medan Jonas mer vill jobba mot APPORTERING....såklart. Men därför är ju en flat så himla bra!!

Det där var ganska mycket om mig....då vet ni mer om vem jag är...förhoppningsvis är det mer intressant än att veta att jag har brunt hår och 3 syskon...jadda jadda. Själv tycker jag i alla fall det är roligare att få veta hur en person ÄR. Syster...du får väl lägga till något annat om du vill när du läser detta.....men du behöver inte dra upp att jag är grymt bortskämd. Det har du sagt så ofta vid det här laget.

Skillnad på lort och pannkaka

Jag kom att tänka på en grej idag. Kibo är ju nu 6 månader (och 23,3 kg tung). När vi var på kennelträffen under försommaren, var det ett par där som hade en jätteduktig flat-tjej på ca 8 månader. Hon var jätteduktig på kommandon och på att apportera och allt möjligt. Nu ska man ju aldrig jämföra, men med Kibo tränar vi liksom fortfarande kontaktövningar (eftersom han är fruktansvärt nonchig mot oss när vi är ute) och andra basgrejer. Han kommer inte ens att vara i närheten av hennes kapacitet på minst ett år! MINST!

Visst, vi har ju haft den här oturen med Kibo och benet som ställt så mycket på ända med träning och allt möjligt senaste tiden. Jag hade ju även velat prov-ställa ut honom i Boden igår (1 nov) men det var ju inte heller möjligt. Vi har ju inte tränat utställning alls.... och han blir ju fortfarande helt uppstressad när han ser en enda hund. Hur skulle det inte bli på en utställning?!? Inte kan han springa i koppel heller utan att börja studsa och bita i kopplet. LEKA! LEKA! LEKA! Vi har ju inte ens fått springa med stackaren på så länge. Känns inte sådär högprioriterat just nu med den typen av träning.

Vad jag vill träna med Kibo just nu i första hand är KONTAKTEN ute....den måste börja funka. Inte ens korv är alltid tillräckligt för att få kontakt med Kibo om någon lukt eller varelse verkar viktigare. STANNA måste också tränas mera, INKALLNING måste tränas upp igen.... alltså basövningarna.

Sedan måste Kibo tränas ännu mer SOCIALT. Vi går på stan flera gånger i veckan, vi går på ställen där vi möter mycket folk och hundar. Vi vänjer oss vid bilar som kör, vi tittar på lekplatser, byggarbetsplatser med lastbilar och traktorer....etc. Men trots att jag sätter mig med honom på ett ställe....låt oss säga på torget mitt i stan...och sitter där 15 minuter, så varvar han inte ner och tar ögonkontakt med mig. Han sitter (i bästa fall) men är ändå stressad och trampar och ska hinna med att se varenda grej....varenda person...varenda löv som flyger på marken. Jag nonchar honom....utan resultat.....jag ger honom kroppskontakt när han är lugn och stilla (sällan dock)...utan resultat. Jag lockar och pockar på honom för ögonkontakt.... får på sin höjd en sekunds blick. Men skam den som ger sig! I veckan tror jag vi ska besöka brukshundsklubben för att socialiseringsträna lite på sidan av.

Tvärtemot vad rubriken till inlägget antyder, tycker jag inte Kibo är en lort. Jag hade bara lite idétorka när den skulle sättas. =)

Låååångpromenad i vackervädret

Tog en promenad med Kibo idag som blev nästan två timmar. Det var otroligt skönt att äntligen våga sig ut på lite längre äventyr (med tanke på vänsterbenet). Nere på Noliaområdet stannade vi en lång stund och tränade kontaktövningar, sitt och stanna kvar samt inkallning. Hela näven med hundgodis gick åt. Jag kan ju bara säga såhär i efterhand att det var en dålig idé att träna inkallning med en hund som inte fått springa fritt på nästan en och en halv månad. Men när jag efter 3 misslyckade försök fick honom att komma till mig och inte springa runt runt runt av lycka, kunde jag inte hålla mig och kopplade lös honom för lite "hopp och lek".

Oj vilken lycklig hund jag hade i den stunden!! Synd att jag inte tog med kameran. Han sprang kors och tvärs över den stoooora gräsytan och hämtade mig till och med en sedan-länge-död mås som han hittade någonstans. Sedan sprang jag tillsammans med honom fram och tillbaka flera gånger tills vi var helt slut båda två. Efter lite vila gick vi hemåt och jag kan säga att Kibo har aldrig gått fot bättre än den sträckan. Hängande koppel hela vägen hem och hunden vid min sida. Men då var han ju också ganska slut minsann.

Två saker som gjorde mig stolt nere på Nolia förresten var att han:
1) inte stack efter den hund som kom med husse och gick, trots att Kibo var lös och mycket sugen på lek och bus.
2) (efter mitt NEJ! och KOM!) avbröt en galopperande hälsningsattack mot en tonårskille som han på ca 10 m håll siktat in sig på, och vände tillbaka till mig

Nu ligger han här nedanför mina fötter och bara mysknorrar. Mycket lycklig. Mycket trött.