Maten verkar funka, men funkar jag!?

Det där med att blöta upp frukosten och ge torra kulor till kvällen tycks fungera. De senaste dagarna har vi även kunnat lämna lite vatten i skålen utan att han druckit och kräkts.

Gårdagskvällen spenderade jag och Kibo på tumanhand...vi tog en sen promenad kl 21 och var inte hemma förrän närmare 22.30. Det är något speciellt med promenader under tidiga morgnar eller senare kvällar. Lugnt och tyst på något vis. Igår var det alldeles kolsvart nere på Norrstrand när jag släppte Kibo och jag tänkte på att utan hund skulle jag aldrig valt att gå där i mörkret, på några skoterspår med skogen som granne och med stjärnhimlen ovanför. Inte för att flattar duger mycket till bodyguards, men han ger mig en trygghet med sin närvaro...sin syn, hörsel och framför allt sin nos. Jag tyckte promenaden var mycket bra. Han lyssnade på mig och mina kommandon, vi tränade "fot", stanna, inkallning och stanna kvar. Eftersom Kibo gillar att busa så mycket, har jag börjat med följande övning för att få honom att fatta reglerna för bus: Jag kallar in honom och han ska sätta sig ner och vänta, när han gjort det blir belöningen att vi busar en stund. Sedan ger jag kommandot "Nu bra" och börjar gå vidare "som vanligt". Men det tar en stund innan han ger sig eftersom han skulle kunna fortsätta leka i evighet. Men det går bättre och bättre med inkallningen även efter en lekstund.

På kvällen läste jag en kompislånad bok skriven av Anders Landin. "Från valp till färdig fågelhund" hette den. Boken gav mig stora komplex! Han är säkert en otroligt duktig hundkännare den här mannen....men det jag läste fick mig verkligen att känna mig som en usel hundägare/tränare.

Bland annat så ansåg han att hundarna skulle ha befäst inkallning vid 3-4 månader. Såpass att man skulle kunna kalla in hunden trots att den lekte med andra hundar skulle den omedelbart komma till föraren. Man skulle också kunna få hunden att sitta och vänta på ett avstånd av 30-50 meter. Vid 7 månaders ålder fick hans hundar följa med ut på jakt för första gången. Kanske är det stor skillnad på en stående och apporterande hund, jag vet inte....men vid 7 månader kan Kibo ingenting av det där. Vi började heller inte med träning direkt han kom hem till oss heller....vi mös mest i början. Helt fel enligt Anders Landin.

Vid 8 månader (som Kibo är strax) ska hunden enligt texten på hans hemsida kunna detta:
Vid 8 månader bör unghunden fungera acceptabelt i följande moment:Inkallning, apportering, fritt följ vid sidan utan koppel, stanna kvar på kommando, stå för fågel, avancera och vara lugn på kommando i flog och skott.

Vad kan då Kibo? Inkallningen funkar utan störning..inte med, apportering har vi lagt ner för tillfället eftersom vi måste fokusera på annat, fritt följ (alltså typ fot) utan koppel...inte en risk...knappt ens med koppel om man inte har godis, stanna kvar på kommando funkar även med viss störning, resten är väl inte aktuellt för en flat...skott har vi inte testat än.

Och jag erkänner....vi har inte tränat så mycket som vi kanske borde ha gjort. Efter viloperioden med skadan borde vi kanske ha tränat ännu mera på inkallning....typ varje dag. Det har vi inte gjort. Jonas har jobbat jättemycket, jag har varit jättetrött och halvkrasslig från och till hela nov-dec. Kibo har främst behövt få springa av sig överskottsenergi, få lite social kontakt med andra hundar och dessutom har vi jobbat på kontakten. Han tog ju knappt alls kontakt med oss utomhus förut. Nu är det mycket bättre om än långt kvar tills vi har en hund som tittar på oss sådär förväntansfullt när vi är ute på promenad.

Ikväll ska jag läsa en annan bok istället!

What about food?

Som jag har berättat började Kibo plötsligt rata uppblött mat och nu häller vi bara lite vatten i matskålen i samma stund som vi serverar maten.
Problemet sedan dess är att han har börjat kräkas istället. Inte alltid...inte i samband med maten, men om han t.ex. dricker lite för mycket vatten efteråt så kommer det upp. Särskilt efter mål 2. Problemet är ju att med torra kulor, behöver han dricka mer vatten....men om han dricker för mycket vatten (vi snackar mer än 1 dl åt gången) så kräks han. Det är till att portionera ut vatten under dagen.

Det verkar på något sätt som om det blir för mycket i magen....de nästan torra kulorna tar antagligen mycket längre tid på sig att smälta i magsäcken och sedan fylls det på ytterligare med mer torra kulor. Och vatten. För han beter sig inte annorlunda annars på något sätt. Han kissar som han ska och bajsar som han ska....konsistensen på bajset är normal.

Ska göra ett försök med uppblötta kulor (mindre mängd) på morgonen...och sedan lite mer och torra kulor på eftermiddagen. Kanske blir det en säck vuxenfoder också...så kan vi blanda det som är kvar i tunnan av juniorfodret.

Julhelgen 2008 är officiellt över!

Millan rädd för att bli lämnad kvar

På juldagens eftermiddag kom så Kibo och husse upp till Överkalix... 24 timmar i sträck (med avbrott för sömn under natten) lekte (?) han med systers schäfer. Skoja att hon var less. Men det var så nyttigt för Kibo att verkligen få spendera så mycket tid ihop med en annan hund. Till slut hände det faktiskt att Kibo gick undan för att lägga sig frivilligt...eller för att låta sig klias av någon mänsklig hand. Trots att Millan gick omkring och rörde på sig.

Millan

Vi kom hem igår kväll och sedan dess har Kibo sovit större delen av tiden.....någon är ganska slut. Ska vänta med långpromenaden till kvällen har jag tänkt. Så får han sova vidare en stund till.

Enda kortet som jag tagit på Kibo under julhelgen. Hemskt men sant.

God Jul

I ett ytterst tråkigt blogginlägg önskar jag God Jul. Sitter här i Överkalix och saknar min hund som kommer upp i morgon. Tröstar mig med systers schäfer Millan istället. Inte ens en bild på Kibo i tomteluva kan jag ge er i denna stund.

Dagens tabbe

Kom hem från jobbet vid lunchtid idag. Bestämde mig för att ta en promenad med Kibo runt kvarteret....utan koppel. Det gick riktigt bra trots två barn nere vid lekparken (fast nog ville han till att sticka dit) och han bar dessutom sin tuggknut större delen av tiden. När vi kom tillbaka på gården kampade vi lite om knuten för att visa att vi har kul även efter själva promenaden....gick också bra. När vi skulle gå in släppte han knuten och följde efter mig in. Där skulle jag nöjt mig. Tyckt att han var en duktig hund som följde efter utan att trilskas....jag inser det nu.

Men nej...jag visade ut honom igen för att hämta tuggknuten på uppfarten....han sprang dit..tog upp den och drog en vända på grannens tomt... jag bad honom komma och gick in....han kom efter....utan knut. Jag visade ut honom igen med samma kommando...hämta knuten...ytterligare en gång kom han tillbaka utan. Där skulle jag verkligen tänkt till och hämtat knuten själv....men snille som jag är visade jag ut honom ännu en gång. Då fick han syn på något mycket intressantare.... barnen från lekparken passerade vår infart på väg hem till sin mormor och morfar....och Kibo kunde inte hålla sig. Visselpipan ignorerade han totalt....det var bara att stampa iväg ut medan hunden hann ränna runt halva kvarterets husägare (som alla såklart var ute precis då och hälsade så glatt på "söta, roliga" hunden) och studsa upp och ner mellan barnen. Som tur är går han ju inte ända fram eller hoppar på främmande (än så länge) i alla fall.

Jag nöp fast honom i nackskinnet i alla fall och drog honom hem (koppel hade jag såklart glömt i farten). Sedan lite lek inne för att visa hur kul det är inne hos oss istället för hos grannarna =S

Så jävla trög jag är ibland!

Kibos kulor

I nuläget finns inga kulor....detta har uppfödaren bekräftat idag. Därmed inte sagt att de inte finns någonstans, men hon känner dem inte. Troligen kommer de heller inte att ramla på plats.

Någon gång efter 1-års dagen blir det väl ultraljud för att kolla om de finns....någonstans.

Det spelar ju inte oss någon roll alls....och tydligen får han gå jaktprov etc. Men kan aldrig få championat.

Precis som några nämnde i kommentarerna är det brukligt med viss ersättning. Vi pratade om det lite löst bara jag och Jonas och är inte intresserade av pengar.......däremot gjorde jag och Helena upp om att nästa valp blir till reducerat pris. För visst blir det fler flattar på Kedjegatan! Vi ska bara gå igenom de värsta unghundsstadierna innan vi börjar om =)
Det enda som är bättre än en flat...är ju två!

Nu ska jag släppa en bomb

Jag har en grej att berätta...det gör varken till eller från för oss om det verkligen är så....och vi vet inte än med säkerhet om det är så....men Kibos testiklar är inte där de ska. Tänkte på det efter inlägget här när jag skrev att han börjat lyfta på benet. Känns lite konstigt om han gör det (=håller på bli könsmogen) fast underredet på hunden ser ut som en tik med snopp. Känns lite som....har de inte kommit ner än så kanske de inte kommer heller. Uppfödaren kunde under sommaren känna en...men inte den andra. Jag tror jag kan känna en...men jag är inte säker på vad det är (det är inte snopppen...den vet jag var den sitter)

Har ju inte tänkt på det så mycket eftersom min före detta hund (sheltie) var helt utan testiklar. Tala om att den hunder verkligen var lite av en she-male!!

Fast jag är inte säker...för det första kanske de kommer....för det andra är jag kanske dålig på att känna dem (för jag tänker mig ju stora hanhundsballar och de är kanske inte alls så stora i början).

sms:at

Detta sms väntade mig efter dagens lektioner:

"Idag har Kibo lyft på benet...två gånger /Jonas"

Oh yeah here we gooooo!!

Det ska vara torrt!

Sedan en månad tillbaka ungefär, har Kibo börjat rata uppblött mat. Nu serveras maten torrt...ibland med lite vatten i alldeles innan servering. Det har i sin tur lett till att han dricker mycket mer vatten än tidigare. Ganska naturligt. Han får ju dessutom i sig en hel del snö vid varje promenad.

Men problemet är att numera går det inte att ha en hel skål vatten stående. Istället får man gå och fylla på i botten då och då under dagen. Annars dricker han oftast tills han kräks upp alltihop. Senast idag...precis innan vi skulle äta middag hände det igen. Filip gav honom vatten och glömde bort att bara fylla botten. Vatten och halvsmält mat över köksgolvet är ingen aptitretare direkt. Men jag orkade inte ta upp det, utan klev bara över eländet och fortsatte ut i vardagsrummet (där vi har matbordet) för att äta middag först.

Nu är det upptorkat och hans egen middag är ännu icke serverad. Kibo somnade i soffan kring halv fem och har inte vaknat än.

Jag önskade...

...att jag skulle bli lite sjuk så jag kunde vara hemma från jobbet en dag och bara ta det lugnt och sova ut. Tala om att bli straffad för sina tankar....nu har jag varit superförkyld sedan måndag kväll....mår fortfarande inte bra, men ändå inte så sjuk att det känns befogat att vara hemma från jobbet. Känns inte heller kul att inte orka göra något med Kibo. Jonas får sköta promenaderna, medan jag snorar mig runt kvarteret. På sin höjd.

Sent igår kväll klädde vi granen. Jonas slutade inte jobbet förrän 22. Först hängde vi inget längst ner, men det var så fult. Hittills har Kibo inte ens brytt sig om granen....förutom att han slickade lite på ett av ljusen. Eventuellt brände han sig på tungan. Eller blir ljusen varma? Jag vet faktiskt inte...men så varma kan de väl inte bli...då skulle ju granen kunna brinna upp. Får gå och känna.

Strax ska vi åka och handla inför årets stora julbak. Det blir lussekatter och pepparkakor samt kola som jag lovat Filip. Julgodis gör vi ju normalt inte förrän nästa helg. =)

Vad det innebär att ha en hund

Att ha hund innebär att du har någon som står med nosen ner i toalettstolen samtidigt som du försöker få kräkas ifred. *ler*

Kommentarer redigerade!

Nu har jag gjort någon inställning i kommentarsfältet så att de som vill kan skicka en kommentar även om man inte har en egen blogg (välj anonym)
Tack Agnetha för att du gjorde mig uppmärksam på detta! =)

Upp och ner

Idag har Kibo lärt sig att gå i trappen ner till källaren. När han väl övervunnit sin rädsla sprang han glatt ned för att utforska ytterligare 150 kvm okänd mark så fort han fick en chans. Så jag satte tillbaka grinden igen medan jag funderade på om det verkligen var så smart att lära honom detta just nu. Men eftersom vi har gillestuga och träningsmöjligheter etc där nere och eftersom jag inte orkar bära honom upp och ner, var det nödvändigt. Det är ju trots allt hans hus också. Mest rädd är jag för att han ska hinna pinka där nere på något ställe vi inte upptäcker...så blir det nå skador i fina golvet etc etc.

Annars har han varit allmänt mysig i helgen....lugn och mysig samt lagom busig. Plötsligt är det som om flera grejer bara ploppat ner i skallen hans....typ gå fot (om inget roligare än mig finns i närheten) och kommandot STANNA....både när det gäller att stå still och att stanna kvar. Vågar inte säga att det skulle funka klockrent i slarpt läge, men det går förvånansvärt bra. Lägger upp en purfärsk bild samt en gammal som jämförelse på nu och då....like a reminder....tiden går så fort!

På Kedjegatan intet nytt

Det snöar och snöar och snöar och regnar. Varje dag. Det finns inget nytt eller intressant att berätta. Allt går på rutin för tillfället....jobba, städa, promenad med hunden, laga mat, promenad med hunden....osv.

Med snön blir det plötsligt också mer besvärligt att släppa Kibo på sina vanliga rundor. Det blir mer koppelpromenader. Noliaområdet är ju guld värt, men det är tufft för matte att pulsa i tung snö. Blött blir det också...inne. Det är skor och täckbyxor och hund och allt... Kan inte vara lätt att hålla snyggt när man har flera hundar....det blir ju nog blött med bara en. Och luktar gör det också. Blöt hund. Nästan jämt. Det hade jag glömt.

Jonas har jobbat kväll förra veckan och denna vecka natt, så han har skött det mesta med Kibo. Jag har passat på att vara länge på jobbet och ta igen för de gånger jag måste hem direkt efter lektionerna.