Det är alltid tufft att tala om för någon att den personen inte riktigt är kapabel att sköta en uppgift. Särskilt om man inte vill såra den andra personens känslor. Det var i alla fall vad jag tog upp med Jonas igår när jag menade att det är bäst om bara jag tränar apportering såhär i början. Tills färdigheterna är mer befästa.
Jonas är inte alls sämre än mig, men jag har kanske visat större intresse för träningsdelen och engagerat mig mer i litteratur, träningstips och annat. Jag kanske har fel, men resonerar som så att det känns lite som att ta ett steg fram och två steg bak om två personer ska experimentera sig fram med apporteringen samtidigt med stackars hunden.
Istället uppmuntrade jag Jonas att fördjupa sig lite i ämnet spår och kanske jobba med Kibo kring dessa grunder istället. Jag tror att Jonas också tyckte att jag hade rätt i sak och att han stolthet inte blev (alltför) sårad.
torsdag 12 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar