Kibos kulor del 2

Vi har alla känt dem nu......de omtvistade kulorna!! Ibland kan man känna två stora cohones....men så försvinner de på en minut eller två och är spårlöst borta till nästa gång. Vi har relaterat kulornas nedfall till gånger då Kibo är uppspelt över att vi kommer hem från jobb/skola/övrigt.

Att de kommer och går bör väl vara ett tecken på att något är på gång ändå?!?

Men så kallt...

...det är!!
Minus 35!!! Nä okej då...minus 16 har vi just nu på Kedjegatan.

Uppdatering

Dagarna har rullat på. Ingenting värt att rapportera händer för tillfället. Det är ungefär samma procedur varje dag här på Kedjegatan mån-fre. Från och med nu jobbar ju Jonas nästan uteslutande eftermiddag/kväll.

Detta innebär uppstigning 6.40 och rastning av Kibo (som bara gäspar och helst vill sova vidare...så rastningen = hämta tidningen)...frukost för oss som är vakna...sedan längre rastning med Kibo (om inte Jonas skjutsar oss till jobb/skola för då tar han promenaden). Under förmiddagen kan det bli allt från att göra ingenting, till att vara ute eller åka på besök med husse. Från ca 13-14 är Kibo ensam hemma...ofta med ett paket att riva sönder eller något annat skoj...fram till 15-16-17 när jag eller Filip kommer hem. Han har aldrig visat några tecken på att misstrivas med ensamheten. Tack och lov. När vi kommit från jobb/skola är det promenad som gäller. Sedan middag för hela familjen och allmän slötid. Nästan varje dag blir det en längre promenad kring 19.30....fast ibland är vi lata. =) Ofta tillbringar Kibo och Filip kvällen ihop med lek och bus....vi tränar även lite grejer då. Sista rastningen blir kring 21-21.30. Sen gör vi kväll här på Kedjegatan.

Helgerna är en annan femma.....då sover alla till klockan 9. Och ingenting är riktigt i ordning......

Nyklippt

Idag har Kibo fått sig en riktig omgång med saxen. Det började med öronen eftersom han liknade en münsterländer snarare än en flat kring fladdret. Blev rätt bra tycker jag, även om jag kanske kunde tagit ur lite mer där längst in vid örsnirkeln. Det fortsatte sedan inte riktigt lika bra med svansen. Jag klippte...ganska rakt tyckte jag. Sedan borstade jag till den. Rakt var det inte. Klippte igen. Rakt. Borstade. Inte rakt. Sådär höll det på. Jag kan säga att just nu har han inte så mycket fana kvar på svansen. Ser mest ut som en labb. *skrattar* Även om han stod stilla hela tiden var det svårt att hålla upp svansen med ena handen och klippa med den andra.

Bilder? Absolut inte.
Men ni kan få en före-bild då Kibolainen var ute i sin lilla friskluftstriangel på altanen...

Annars då? Idag har jag faktiskt varit svinigt lat. Det är kallt och jag har inte orkat gå på långpromenad! Vi har bara varit runt kvarteret ett par varv. Istället har vi aktiverat oss inomhus. Förutom träningen att stå still när jag klippte och borstade honom (som oxå är träning faktiskt) har vi gjort lite sök, haft lite dragkamp och försökt leka med lådan.

Lådan är Kibos leklåda. Röd i plast där jag samlar leksakerna. Han är rädd för den. Inte så att han inte går nära den, men han tar bara leksakerna som ligger längst upp...snabbt. Så vi tränade att gömma godis under en hög leksaker....sedan att ta godis från botten av den tomma lådan. Sedan att lägga i några leksaker i lådan tillsammans med godiset. Det gick bra, men det här med att plocka upp alla saker ur lådan...si det gör han inte. Han sticker ut tungan så långt det går och slickar i dig de godisar han får tag på. Resten skiter han i. Nåja, det spelar ju ingen större roll. Men feg är han.

Linan

Funkar klockers även idag. Kibo får gå lös med lina 2-3 månader så han inte kan få den minsta chans att minnas sina (våra) feltramp....detta enligt Memea Mohlin. Känns återigen super att vi har vinterföre nu. Fåröbanan är ju perfekt för en hund med lina....2 mil slätt springlandskap. Sen. Eller är Fåröbanan 2 mil...? Har ju inte varit runt hela någonsin.

Enligt M.M (som jag gillar bättre än Anders Lundin för hon skriver snällare saker som får mig att känna mig lite bättre) skall sedan linan kortas av till ca 1,5 meter under ytterligare en månad. Så inte hunden fattar AHA, jag är fri. Enligt M.M kommer hunden att trampa fast sig själv på linan så pass ofta att den kommer ihåg att den inte är helt fri. Men för mig som förare är den ju i princip fri, så det kräver att ledarskapet är befäst vid denna tidpunkt.....yeah!

Testade även en ny inte-dra-i-kopplet metod idag. Det är inte så att Kibo drar i kopplet (förutom när någon annan hund finns i närområdet) hela tiden, men han går så långt han kan i kopplet om man säger så....om han drar eller inte är en hårfin gräns. I alla fall stör det mig som vill ha en hund där kopplet hänger löst till 99%. Metoden hette "Nej, kom här" och innebar att så fort han spände kopplet fullt ut, skulle jag säga ovanstående och dra honom runt mig. Jag snurrade alltså. Också. Jag gillade den metoden. För jag gillar ju inte riktigt koppelrycken....även om jag gör dem när jag blir irriterad för det sitter som i ryggmärgen det där jäkla rycket!

Höjden av smarthet!

Igår kom jag på den supersmarta iden att gå igenom och skriva upp alla tips i de olika hundböckerna som står i bokhyllan. Sedan kategorisera dem efter typ, som t.ex.
LEDARSKAPSÖVNINGAR
KOPPELÖVNINGAR
HJÄRNGYMPA
OSV.
på ett snyggt sätt.

Nu är ju många övningar uppbyggda så att de går in i varandra, men skit samma...
Sedan har jag gjort ett slags schema av detta, där jag kan kryssa i vilka aktiviteter jag sysslat med. Så kan jag lättare se både utveckling och områden jag behöver jobba mer/mindre med i perioder. Smart som jag är har jag tagit en pärm och satt in dessa scheman där...så det blir som en träningsdagbok, fast man slipper skriva ner allt själv. Det behövs bara en liten datumsignatur. *stolt över sig själv*
För här på bloggen försöker jag ju skriva ner lite intressantare grejer än:

Idag
Ledarskapsövningar: vänta (varsågod, dörren, hoppa ut) inkallning (utan störning, med störning, på distans)
Koppelträning: fot, gå bakom
Hjärngympa: kasta skräp, hämta vantar, sök benet, gå till rätt person

blir ju inte så kul att läsa. Eller?!

Långlina är Guds gåva till hundägaren!

Efter middagen gjordes ett nytt försök med hunden som jag i förra inlägget ville mala till köttfärs.... Skam den som ger sig. Plockade fram spårlinan och knipsade på honom den innan vi gick ut. Vi gick efter skoterspåren/skidspåret ner till Nolia och tillbaka. Jag kan bara säga en sak......succe! Och för första gången i mitt liv kan jag också se en fördel med vintern....snön gjorde det hela så mycket lättare eftersom linan gled lätt och obehindrat över snön så Kibo inte stördes av den.

Vad hann vi då med att göra på 2km promenaden?
--Inkallning....funkade bra...och dessutom var linan suverän som hjälpmedel när han ville busa till och skutta iväg istället för att komma....bara ett litet ryck och resten gick som smort
--Träna fot utan koppel (eller fritt följ)
--Stanna kvar och inkallning på längre avstånd
--Träna på stanna kvar när människor och hundar gick förbi på gångvägen alldeles bredvid oss
och det jag blev mest stolt över...jag fick honom att stanna och sitta kvar med handtecken...avstånd ca 20 meter.

Skam den som ger sig!

"#¤%"""#¤"¤"#¤%#¤%***"#¤¤%&"#¤"#¤"%¤%"¤

Ungefär så tänkte jag om Kibo för ungefär en timme sedan när han plötsligt drog iväg från mig och vägrade komma tillbaka. Vi var på Fåröns camping och hade gått en bit kring omgivningarna. Första inkallningen gick bra och han fick en godisbit. Sedan mer "hopp & lek". Men vid nästa inkallning.... *blir irriterad bara av tanken*

Plötsligt var det springa runt, lekinviter, tugga snö. Jag försökte leta något i snön som verkade intressant...hjälpte inte. Jag sprang åt andra hållet....det sket han i. Ropade att han skulle komma. Det gjorde han, men höll sig på behörigt avstånd. Jag blev arg och kastade kopplet på honom...det missade såklart och han såg ju det som en riktigt kul grej. Sprang iväg med kopplet....jag blev ännu argare (fast sa inte så mycket till honom...tänkte desto mer)...lämnade det när han insåg att jag inte skulle leka med honom. Jag gick och hämtade kopplet med psykfallet vilt springande runt omkring. Tänkte...hur i hela hälsingland gör jag?! Han är alldeles för snabb och jag har redan kallat in honom två gånger och misslyckats. Jag gör det inte igen.

Så jag satte mig helt enkelt i bilen på parkeringen och lät honom hållas utanför ett tag. Han sprang omkring....och försvann. Efter ett par minuter blev jag lite orolig och klev ur bilen. Ingen hund. Ropade. Då kom han i full fart nerifrån campingen...och stannade 20 meter framför mig. Provade kalla in honom en gång till.....han fjantade fortfarande.

Då var jag så förbannad att jag klev in i bilen, vred om tändningen och körde iväg. Fast borta vid kolonilotterna insåg jag att det kanske inte var så smart att köra ända hem eftersom det var mörkt och han var utan reflexväst och många kör svinfort efter Fårövägens snirkliga vägbana. 20 minuter fick jag vänta på eländet. Då kom han trippande efter vägen...mycket glad över att ha hittat mig. Jag var inte riktigt lika glad så jag slet in honom i bilen utan så mycket som en blick och sedan vi kom hem har han inte fått en sekunds uppmärksamhet av mig. Vilket han skiter i för tillfället eftersom han sover.

Men nu är det mig färdigt för herr bortskämda jävla hund. Det blir långlina på tills han fattar att på kommandot "hit" gäller det att infinna sig på momangen.
Åååååååååhhhh vad irriterande han är....och jag vet....det är vårt fel!

?

Någon mer som har en hund som ligger på detta vis?! Han ser ut som en vägskylt...."Flera kurvor, den första till höger"

Som smort!

Nyårsfyrverkerierna hade ingen större inverkan på hunden. Mycket skönt! Dock höll vi honom inomhus på kvällen och det är väl få hundar som blir livrädda i det läget. Oftast är det ju att någon smäller ute, alltför nära hunden. Men de smällar vi hört utomhus har han inte heller reagerat särskilt på. Han har kollat efter ljudet men inte mycket mer. Skönt! Dock ska vi inte utmana ödet i onödan och dra med honom ut på gården nästa nyårsafton för att panga in det nya året.

God fortsättning säger vi i alla fall här på Kedjegatan!